Idag har jag tagit mej friheten att hämta materialet till det här inlägget från engelska tidningen "Horse", en artikel med Emile Faurie (engelsk dressyrryttare på internationell toppnivå). Jag har plockat godbitar, översätter fritt, och gör inga anspråk på att vara exakt.
1. Att komma tillrätta med "spökerier". "Beteendet att skygga handlar om undergivenhet", säger Emile. "Om en häst är ärligt mellan hjälperna så skyggar han inte. Det värsta du kan göra i det läget är att bestraffa honom. Då är det bättre att bara ignorera det." Ta ner hästen i skritt eller t o m gör halt. Forskning visar att hästens adrenalin-nivåer skjuter i höjden när han skyggar. Om man då driver på kan man faktiskt öka på dessa nivåer, och göra allt värre. Om hästen får stå stilla sjunker adrenalinhalterna. Men ska inte göra någon affär av det han skyggar för, eller visa honom det som är "farligt", inte ens låtsas om det. Hästar som spökar, gör det ofta på grund av osäkerhet eller ängslan, så om han är helt trygg med sin ryttare, och lydig, så kommer det att minska eller helt upphöra.
2. Träningsrutinen. Med alla sina hästar har Emile en fast rutin för träningspassen och uppvärmningen. "Om det man har en fast rutin så ger det hästen trygghet - han vet vad han ska förvänta sig." Så när man är på tävling, och följer sitt eget fasta mönster för uppvärmningen, så blir både häst och ryttare tryggare. Och du vet att när du gått igenom din rutin så kommer hästen att vara mjuk och lösgjord. Man börjar alltid uppvärmningen i skritt, där han får sträcka ut halsen och slappna av. Ju mer tid du lägger på skritten, desto bättre är det. Plus att du håller din häst sund och hållbar genom att den alltid är helt uppvärmd i muskulaturen innan det egentliga arbetet börjar. När du sätter igång med travarbetet, så börjar man så klart med lättridning, Emile vill börja i ett rätt friskt tempo för att få den ultimata förbindelsen mellan bakbenens påskjut och kontakten med hästens mun. En häst som går med framåtbjudning och ser ut som om han vill jobba får alltid ett högre betyg på tävling. Och medan man rider i detta lite friskare tempo börjar man med svaga skänkelvikningar och öppnor, för att göra hästen eftergiven i sidorna. Till sist arbetar han med övergångarna och ryggningar. "Så här gör jag med alla mina hästar" säger Emile.
3. Ryggning för en lättare kontakt. Många ryttare börjar inte med ryggning förrän det dyker upp i tävlingsprogrammen. Och då grips dom av panik. Om man lär den unga hästen att rygga, först från marken, är det inga problem. "Jag använder mycket ryggning. Dom tyska mästarna kan kan rygga sina hästar en hel långsida för att det är ett så användbart verktyg för att få hästen att höja sin rygg. " Men man får aldrig dra hästen i munnen, då förlorar ryggningen helt sin effekt. Mjuka händer. Och hästen ska komma ur ryggningen med kvicka bakben. "Det här gör hästen lätt i handen och lätt för skänkelhjälpen".
4. Räta upp hästen med hjälp av förvänd galopp. Det här är ett användbart verktyg i vardagsträningen. När man rider förvänd galopp utmed långsidan och trycker på litegrand, så måste hästen räta ut både hals och bål. När man först börjar träna förvänd galopp, så följ hela långsidan ner i rättvänd galopp och gör en volt tillbaka, följ sedan långsidan tillbaka i förvänd galopp och bryt av till trav före hörnet. När hästen känns stark och stabil nog, så kan man fortsätta genom ett eller två hörn, utan att rida ut i hörnen, (stor halvcirkel). Efter hand kan man börja trycka ut hästen mer och mer i hörnen.
5. Perfekta sidvärtsrörelser. Emile börjar träna sidvärtsrörelserna med sina unga hästar genom att bara be hästen gå undan för innerskänkeln ut mot spåret i slutet av en diagonal. "Hästen dras naturligt ut till spåret, så det är lätt för honom att förstå vad jag menar". Man ökar sedan gradvis för att så småningom kunna rida hela diagonaler. Se till att det alltid finns tillräcklig framåtbjudning, och att det inte blir för mycket böjning i nacken. När du sedan börjar rida "bogen in" (och öppna) så tänk på att hålla ihop dina händer och ha armbågarna kvar intill kroppen. Böj inte hästen genom framdelen, utan ha kontroll över ytterbogen, så kommer rätt vinkel av sig självt. Hela hästen ska vara rakare genom frampartiet, så att "böjningen" i öppnan kommer genom att det inre bakbenet blir mer engagerat och undersatt.
6. Förbättra påskjutet. Emile använder mycket övergångar skritt - galopp - skritt för att utveckla bakbenens engagemang. Målet är att hästen ska bära mer vikt på sina bakben, och att kunna vinkla dom. Om hästen lägger sig i handen vid övergång från galopp till skritt, så kan man göra halt och rygga. Det hjälper till att flytta vikten (tyngdpunkten) tillbaka igen. Genom att repetera dessa övergångar kommer hästen att gradvis bli starkare och kunna bära sig själv genom alla övergångar och kvalitén på galoppen kommer också att bli bättre.
7. Stretcha för att motverka stelhet. Emile betonar vikten av att trava ner hästen lång och låg innan man avslutar ridpasset. Musklerna behöver lite tid att svalna för att han ska kunna göra sig av med mjölksyra. På så sätt slipper du stelhet dagen efter, och hästen kommer att vara fräschare till nästa ridpass. För att underlätta att muskulaturen får svalna på rätt sätt, så lägg inte på tjocka filtar direkt, utan vänta tills han inte längre väldigt varm. Då det tar det bara längre tid innan muskulaturen kallnar. (I kallt klimat läggs filtarna på i stallet)
Det mesta var väl egentligen inga stora nyheter, men det är alltid intressant att höra hur olika ryttare lägger upp sin träning. Och tips man kan ta mej sig i sin egen träning är ju alltid roligt. Det var intressant att läsa om hur han använder ryggningen som verktyg och inlärningen av sidvärtsrörelserna.
(Bilden föreställer Frida & Taisan vid sommardressyren i Falkenberg 2010)
Kommentarer